Herregud.. Det känns som om hela dagen varit ett maraton med ställen att passa hela tiden. Man ska ha glatt humör, material som behövs, vara i tid, se till att hela tiden vara på topp och ge allt. När ska man hinna andas? Jag har valt precis allt i mitt egna liv själv, ingen har någonsin tvingat mig till något. Men snart exploderar jag! Jag vill bara lägga mig ner, andas och känna att jag faktiskt inte behöver bry mig om någonting. Inte någonting alls.  

Idag tog jag, Sara, mig till skolan halv springandes med mina nya skor som fick slitas med i blöta löv och lera. Väl i skolan skulle vi ha material vara redo att plugga men samtidigt vara mycket koncentrerade. Ja, ni vet väl vad skolan handlar om. Från skolan små joggandes till en planering inför senare händelser, fem minuter efter det ska jag vidare till volleybollträningen ombytt och klar, redo att ge järnet. När träningen slutar vid halv sju, tror jag att jag äntligen ska få gå hem och plugga men icke. Då var det genomgång i gymmet och sedan ett möte kring åtta.
Förstår ni? Jag hann knappt äta mat när jag kom hem pga ångesten inför proven dagen efter.
Ja tack till er som bjuder på spa en helg!