"Han sa att jag skulle vara en bra mamma och att vi skulle gifta oss. Nu är vi ingenting.
Jag förstår inte hur det kan bli så."


Tonåren. Det är nu man måste våga testa, smaka, lukta och sedan lära sig av sina misstag. Men jag är sexton år. Sexton år och redo att satsa allt för en enda person. Det borde inte vara så, men det är så det är. Jag lovade mig själv att aldrig mer ge hela hjärtat för kärlek igen. Och där stod jag, likt förbannat. Med båda armarna framåtsträckta med mitt hjärta i mina händer, redo att ge bort det för kärlek. Igen. Jag sa till honom att jag tycker om honom. Det är inte första gången jag sagt det till en pojke, men den här gången är det annorlunda. Den här gången hörde han mig verkligen.
Och gissa vad han gjorde? Han gick sin väg.

Jag fick aldrig något avslut. Du kanske, men inte jag. Hur ska jag kunna sluta tycka om dig? Hur?