2010-07-21
10:55:55
10:55:55
Du hade mig.
Du kämpar för att hamna på platsen du alltid velat till. Med din trygghet i släp sprang du för att nå toppen. Och jag som en blodigel sprang dig tätt intill. Ville dig inte släppa. Men du struntade i såren som skapades av motstånden på din väg. Och vi andra som väntade på att såren skulle läka lät dig försvinna. Du gled ur våra händer. För vem tävlar du mot? Vad är det du egentligen vill ha? Du ser tystnaden och lugnet som ett hot och det hettar till när du försöker ta det kallt. Du tror att det är livet som är snett, för du är fri och lever. Men du ljuger för dig själv. Själva livet står och skrattar åt din väntan på mirakel. Och jag ger dig min hand, som du en gång glidit ur. Men du är på platsen du alltid velat till och tänker aldrig ta dig därifrån. Och dina sår har blivit till ärr. Och jag är bara ett av dina motstånd på vägen. Så Gode Gud, säg att ett farväl är ett lyckligt slut.
