Jag har aldrig varit någon som sitter på någon bänk och pussas med någon fin pojke, inte när jag var fjorton eller femton. Inte nu när jag är sexton heller. Jag sitter hemma och pluggar. Fick kanske MVG på kemiprovet förra veckan. Kanske alla andra prov också. Jag har bara ett IG och det är i kärlek.
Jag vet inte om tre bokstäver på ett papper värderades högre än kyssar, men jag vet att det känns lättare. Och säkrare. För man kan inte läsa sig till hur man blir älskad. Det går inte att träna sig till att våga falla för någon så som det går att göra med trippelpiruetter. 

Kärlek är skrämmande, himla svårt och livsfarligt.
Love is a bad thing. A really really bad thing.
MÄNNISKOR DÄR UTE, GE ALDRIG HELA HJÄRTAT FÖR KÄRLEK!
man blir bara ledsen och sårad!
-

Vad tycker ni läsare där ute om kärlek?
Är det en bra eller dålig sak, och isåfall varför?